Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu vände Anders sig om just i lagom tid för att möta en
•egerstrålande blick frän de blixtrande bruna ögon, som pä
honom hade samma upphetsade verkan som ett rödt kläde pi en
kalkontupp.
»Vi lämna töserna, du Olaves. Sä fort jag ropat in veden
åt Marja, gä vi där bakom bergsknallen och undersöka asken.
Jag tycker mig känna igen den som mitt eget arbete»,
hvis-kade Anders lika mycket besjälad af sin lust att draga Olaves
utom räckvidden af EUas trolska blickar och bedårande stämma
som af sitt begår att få se innehållet i den funne asken.
»Ropa på då!» svarade Olaves, som hastigt nyktrade till
från sitt sinnesrus och i stället greps af en häftig nyfikenhet,
ty då han nu såg spénaskens kant sticka fram under armen på
Anders, väckte den en hel rad barndomsminnen. Hade han ej
fått titta i den där »silfverlådan» då han låg i messling.
Andtligen var auktionsbestyret undanstökadt af Anders,
och på skilda stigar gingo de från den lifliga platsen bort till
ett tämligen djupt skref emellan två klippknallar. Här kunde
de vara säkra på att ej bli störda.
»Asken är inte vår, utan Marjas egendom, hon hittade
den i trädet», sade Olaves, som stod och inväntade Anders.
»Du hade köpt eken med allt hvad däruti var, Olaves, så
mina släktingar kunna ej ha rättigheter. Men det är hederligt
af dig att stå på rättfärdighetens rättvisa». Anders var i sin
högtidligaste stämning, då han alltid begagnade sig af de längsta
ord han kunde få tag uti.
»Hon borde varit med, då vi öppna asken, Anders.»
»Jag, hennes mors köttsligt besläktade syskonbarn på fäder«
nesidan, förbinder mig med laga kraftvunnenhet att stå på all
oförbegriplig rättvisa, så visst som jag är en ärlig syndig
människa. Men jag har mina oförbesynnerliga funderingar om denna
här asken i betraktande af dess egenskap som hittegods. Ser
du, Olaves lille, sådant gods har ej till rätte ägare den, som
det uppfinner och tillvaratager, utan den som det oförbehållsamt
eger och besitter.»
»Ja, det vet jag, Anders, och ni behöfver inte ta till
bröl-lopstalstagen för att hålla mig på ärlighetens väg, — eller ska
vi inte öppna asken? Här har jag ej lust att stå.»
»Käre Olaves lille, om jag hisalar med den här saken, så
är det bara därför, att jag tycker mig kännas vid den här asken
Wigtlr&m, Från BerretäUn teh Bondgårdar. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
