Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuren, så hämtar jag Stina Knorr. Som du vet, har hon hjälpt
mångfaldiga människor för både svaghet och ögoosjuka.
Doktorn, ser du, tyckte, det kunde vara det samma, om arbetarens
barn finge afbryta den lärda banan. Jag tycker just, att
öfver-stinnan skulle fröjda sig, om du ändå finge bli arbetare liksom
din far och dina förfäder.»
»Det skall aldrig ske!» utbrast Valdemar i gäll ton. »Jag
skall fram på embetsmannabanan, om jag så skall krypa.»
Han tog häftigt ut stegen liksom för att visa, att han
förmådde gå sin egen våg och slängde sina tunna, slankiga armar
på ryggen med en min, som sade, att han en gäng för alla
undanbad sig hvarje försök att bringa hans händer i beröring med
något slags kroppsarbete.
Valdemar stannade hemma ett par veckor och återvann
under denna hvila så mycket krafter, att han, trots lärarnes
varningar, åter började pluggläsa till examen.
Föräldrarne sände honom rikligt understöd, så att han
hade råd ett lefva högt. Kamraterna visste, att han börjat
använda starkt stimulerande drycker.
»1 dag är det den stora dagen, Björk! Låtom oss bedja
för vår Valdemar! Ja, jag vet nog, att han, om rättvisa finnes,
går igenom, men ... Ja, där är också skillnad på studentbetygen.»
Nelly sträckte med en skygg, nästan rådd åtbörd handen
upp åt hörnhyllan, där psalmboken ldg.
»Tror du, att det hjälper?»
Nelly spratt till. Hennes mans stämma hade detta
ögonblick fått sonens välkända, hånfulla tonfall. Blek och skälfvande lät
hon handen sjunka. Valdemar hade ju bevisat, att icke ens
hela människosläktets förenade böner och ångestrop förmådde
utöfva det ringaste inflytande på naturlagarne.
Björk mumlade något om ett ärende, han hade att uträtta
hos ägaren af en aldunge, som skulle fällas. Han gick ut och
lämnade henne ensam med en ångest, som dref henne ut och in,
in och ut i stugan.
När då skymningen ändtligen sänkte sig öfver nejden, och
mannen cj kom hem, brast Nelly ut i ett hjärtslitande skrik.
»Hade både man och son öfvergifvit henne?»
Hon hörde detta sitt eget hjärtas ångestrop för första
gången formadt till ord och sprang upp rädd, häpen och såg sig
omkring. Ingen hade hört, hur galen hon skapat sig, det var då väh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
