- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
135

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1

35

uravfattningen de »uppträdande» personerna icke hette A., B. och
C. utan hade, »åtminstone i en del af sångerna, konkreta namn,
underligt nog af valloniskt ursprung, ’Mineur’, ’Miltope’ och
’Hubenette’, hvilket särskildt gjorde sig mycket lustigt vid de tre
olika skålarna i ’Gräl och väl’.» — I en svart liten annotations bok,
tillhörig friherrinnan A. Fleetwood (Odensviholm), förekommer
texten (i dess senare version) i handskrift.

De flesta serenaddikterna finnas medtagna i Wennerbergs Samlade skrifter (IV. bandet), där de inordnats i en följd smärre
poem, tillägnade H., d. v. s. Wennerbergs maka Redda. Det är
just denna tillägnan, som understryker serenadernas särprägel i
Wennerbergs musikaliska produktion. Om man i solosångerna
och duetterna kunde se ett uttryck för ett intimt, lyriskt känslooch fantasiliv hos Wennerberg, så är detta ännu mer genomgående
fallet med serenaderna. I dem ljuder den skira, ljusa återklangen
av Wennerbergs kärleksupplevelse, i dem vibrera så att säga de
mest privata, mest innerliga strängarna i tonsättarens lyra. Det
var med dessa små tonsättningar han med sina vänner, närmast
Hwasser och Beronius, poetiskt, chevalereskt och under platonskt
svärmeri uppvaktade den tillbedda utanför hennes faders hem och
tjusade henne — och naturligtvis också många andra — med »en
himlasvävande romantik och transscendental erotik» för att använda G. Kallstenlus’ uttryck.1 Serenaderna utgöra den mest
renodlade kärlekslyrik Wennerberg diktat i ord och toner, och de
påkalla ur denna synpunkt ett visst intresse. Man ställer sig
då frågan: har erotiken hos Wennerberg framlockat toner av
någon särskild egenart och personlig känslointensitet? Bildar det
erotiska känslolivet och de erotiska stämningarna någon rik källa
hos Wennerberg till omedelbart musikaliskt skapande? Svaret
kan icke bliva i väsentlig mån jakande. Kärleken såsom rent
personlig upplevelse tog hos Wennerberg konstnärlig form just
i smärre visor och i synnerhet anspråkslösa, stämningsfulla serenader — men utan att någonsin övergå till uttrycket för stark
passion eller blodfull lyrik. Det har tidigare framhållits, att Wennerberg till hela sitt väsen stod främmande för sensuellt trånande
1

a. a., sid. 96.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free