Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 44
nande äro n:ris 5, 6 och 7, vilka direkt höra samman. N:r 5 är
sammansatt av fem delar: A1-B 1-A2-B 2-C. A1 är en behagligt
och bekvämt vaggande andantino-melodi i 3/8-takt, som tenoren
sjunger, då han kommer in på krogen och sitter och väntar på
de andra. Men så blir han ändå otålig och faller in med en ny
melodi (B 1 ) i allegrotempo i 2/4, vilken den inträdande basen strax
därefter sekunderar. Så fråga de båda, var den återstående kamraten är — detta ställe utgöres av några takters recitativ. Emellertid
ta de sig en tår på tand på tu man hand, och därvid återkommer
den första delen, ehuru naturligtvis nu i form av duett (A2). Dock
- otåligheten bryter åter fram över den skälmen, som dröjer den livliga B2 -delen följer här men avlöses av C-delens något mera
återhållna parti, som markerar barytonens försinkade entre.
Karakteristiskt nog förbytas nu de föregående delarnas C-dur och
Ess-dur mot ett knorrigt och missnöjt c-moll, målande den sist
ankomnes dåliga humör efter plånboksstölden. — I Ett äfventyr förnimmer man genom det punkterade motivet, hur ännu förskräckelsen
sitter i halsen på den andfådde kandidaten. Här låter Wennerberg
detta enda motiv räcka till för att i ett penseldrag teckna hela
berättelsen om äventyret. Man kan dock anmärka, att den musikaliska gestaltningen verkar för lättvindig och väl enahanda.1 Har
tonsättaren i detta nummer medvetet undvikit varje motsatsverkan
eller motivisk omväxling, så är däremot n:r 7 desto rikare på
kontraster: Detta stycke är i själva verket så brokigt i sin formella
sammansättning, att det därigenom står nästan på en plats för sig
i Wennerbergs alstring; den potpourriartade formbyggnaden ter
sig: A-b-C-D-e-f-G. Motsvarigheter till dylikt skola vi
återfinna i Gluntarne, men ett sammanförande av så många idel
nya delar på varandra bildar dock ett undantag hos Wennerberg,
som, ju äldre han blir, desto mer håller på formell enhetlighet;
här har texten helt varit den bestämmande för musiken. Stycket
börjar med ett 18 takters parti i h-moll (6/8) -A-, där kamraterna
söka trösta den stackarn. Ett recitativo allegro leder över till en
moderato-del i ess-moll (4/4), vars första fras erinrar om melodien
i den sista gluntsången. Här redogör nu barytonen för plånbokens
innehåll. — Kamraternas upprörda känslor komma fram i ett därpå
1 J. A. JoSEPHSON i Ny Tidning för Musik (1853, n:r 182) understryker, att
»hela äfventyret är till både musik och ord af den mest målande komiska effekt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
