Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken de ene eller de andre, såsom bekant är, hittills lyckats
förvärfva sig någon särdeles hög grad af välvilja och
förtroende bland de Muhammedanska folken, är det icke utan en viss
nuance af missaktning som Araberne ultala detta ord, så att det
från en äretitel, som det ursprungligen äfven hos dem var,
numera på samma sätt som orden Christen, Jude och Frangi
öf-vergått nästan till ett föraktlighets-uttryck. Om och till en
Muhammedan nyttja de det sjelfve aldrig vidare än i den ofvan
antydda ärofulla bemärkelsen; men de äro deremot outtröttlige
att upprepa det då de tala med Européer. Det är utom
ordet fley, med hvilket blott de förnämste såsom Sändebud och
stundom General-consuler behedras, den enda och den
allmännaste titel Araberne ge oss; ty ehuru det Franska Monsieur, i
den Arabiska organen förklumpadt till Mosiou, numera så i skrift
som tal af Levantiner, bekante med vår civilisation, med våld
vill påtvingas dem såsom en titel för Européer i stället för det
mer vulgära Khawågé, är det långt ifrån att ännu ha vunnit
burskap i språket. — Dessutom begagna innevånarne i de större
Turkiskt-Arabiska städerna de tvenne orden Hadrat och Gendb,
med andra persons pronomen antingen i singularis eller
pluralis, såsom tilltal till personer, hvilka de vilja visa en viss
aktning. Ehuru ursprungligen rena Arabiska ord, det förra med
betydelsen af närvaro, det sednare med den af sida, härleder
sig bruket af desamma såsom tilltal först från Perser oeh
Turkar. Desse synas först hafva tillaggt dem Guds och Sultanens
namn, ungefärligen såsom vi säga Herrans och Kejsarens
Majestät; sedan ha de med det ödmjuka trälsinne, som i
allmänhet utmärker den Orientaliske stadsboen, användt dem inför
högre uppsatte personer, och sålunda har Araben lärt sig bruket
af dessa ord i denna bemärkelse. Men som denne i allmänhet
gör mindre skilnad mellap hög och låg än hans öfrige
trosför-vandter, begagnar han dem så mycket frikostigare och oftare.
G. A. Wallint resa. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
