Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det jag är rädd för våra,’ sa Anna. ‘Det
har jag aldrig varit och har aldrig haft skäl
till det, men jag tycker ändå, att du ska gå
ensam. Inte skall du vara så blyg, du, som
kan lägga dina ord så väl, när vi t«rå sitta
och tala samman om kvällarne!’ — ’Då ja!
Men se, fria! Det är en annan sak, man är
ju inte van vid detP — *Nej, jag skulle vilja
hoppas det,’ sa Anna och smålog åt hans
förskräckta min. ’Men far är inte van, han
heller, för han har aldrig gift bort någon tös
förr, efter jag år den enda han har/ —
‘Men om han inte vill höra talas om det?’
jämrade sig Eilert. — *Det fruktar jag inte
för, men skulle så vara, så få vi trösta
oss med våra minnen; vi ha ingenting att
ångra eller blygas för. Någon annan tar jag
aldrig — och då är jag ju ändå din på sitt
vis. Blir jag det inte fullkomligt här, så fins
där nog i Fadrens många boningar ett rum,
där trogna hjärtan aldrig skiljas åt/
“Nu ska jag säga honom n&’nting. Får
han en tös en gång, så ställ sig aldrig på lur,
när hon talar hjärteord med sin hjärtevän,
för, blir icke hjärtat blött på honom som
smöret på en meraftonsmat i höstatid!
“Så gick jag fram. ‘Jag trodde annars,
att det var brukligt, när någon skulle ta
farväl på ett ställe, att han först gick till far
och mor; du Eilert, du går till tösen först!’
— *Pet käraste går man till både först och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
