Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vindskammaren liknade svalboet under takåsen
med de ständigt hungriga munnarna.
När vintern kom, blef det häller icke tyst
och ödsligt därute. Folket hade räknat ut att
„gamla fröken“ skulle kunna lära barnen både
läsa och skrifva — eftersom det icke fans någon
folkskola i den aflägsna skärgårdssocknen —
ty sedan fröken Henriette en gång hjälpt en af
sjömanshustrurna att skrifva ett bref till hennes
man med adressen på franska, kände deras tillit
till „gamla frökens“ förmåga inga gränser. Först
sade fröken Henriette bestämdt nej till förslaget,
emedan hon ville hafva fred, ro och hvila. Men
hon, som var van att hålla barn till flit, ordning
och goda seder, kunde i längden icke lida att se,
huru barnflocken här lopp sysslolös kring
stränderna, liksom fiskmåsarna kretsade kring skären.
Så fingo barnen komma, och vägen mellan byn
och Skärnäset trampades upp af de små
barnfötterna.
Mycken vana att inhämta nyttiga
kunskaper egde barnen icke; gamla och unga på
orten hade just intet annat begrepp om
studier i bok än katekespluggandet
läsförhörsti-den, då hela byn lik en stor bikupa genljöd af
det surrande, som kallades läsning. Fröken
Henriettes undervisning skedde häller icke enligt
några nya metoder, det blef skamvrå och lugg
för de uppstudsiga och lata, abc-bok med tupp
för de läraktiga och snälla, och när hon ibland
måste plugga in folkvett jämsides med bokvettet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
