Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innan de kallade hvarandra du och slingrade armarna
om lifvet på hvarandra.
Aldrig hade den unga flickan förr sett en sådan
varelse som Rosita, hon var bländande vacker och
strålande glad. Och trots sin ungdom hade hon
sett och pröfvat åtskilligt af lifvet, och visste därför
besked om mycket, som den unga flickan aldrig
haft en aning om.
Så långt tillbaka Rosita kunde minnas, hade
hon rest omkring med ett konstberidarsällskap från
ort till ort och från land till land. Likvisst var den
gamle konstberidaren icke hennes far och ännu
mindre var hans hustru hennes mor, det trodde hon
fullt och fast, ehuru hon icke visste hvilka hennes
föräldrar varit. Och mycket stryk hade hon som
barn fått af konstberidarherrskapet, som också låtit
henne både frysa och svälta. Men allt det svåra
och sorgliga glömde hon, så snart hon dansade, då
kände hon sig sväfva på tåspetsarna in i en glad,
lj’us undervärld, där alla människor voro goda mot
henne, där applåderna ljödo och där varma
beundrande blickar flögo som solstrimmor öfver hennes
väg — då var hon lycklig.
En gång, när sällskapet på sina färder kom till
Helsingfors och konstberidaren en dag varit riktigt
ovanligt elak emot henne, gick hon bort från honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
