Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, vi leva ide yttersta tider!
— J°> jo! Jins hade sett i tidningen, att vi skulle
snart få krig också nu, och sen ha vi nog den an
tikri s tiska nöden här, och så är det snart slut.
Allt detta — för det Elna var klädd i en gammal
klädeströja, som prytt modem, då h o n en gång i
världen stått brud.
Det väckte allmän häpnad, när Holger efter en stund
steg upp och gickj ut ur kyrkan — lugnt och
betänksamt med mössan i handen. Ej ens Elna kunde förstå,
varför han gick, och hon såg efter honom med ängslig
undran. Därefter blev hon alldeles röd: något sådant
hade aldrig förr hänt vid någon vigsel i Kullarps
kyrka, och det värsta, som kunde inträffa där i
församlingen var, när något hände, som ej förr i
mannaminne timat. Elna kände sig alldeles tillintetgjord under
tyngden av alla de blickar, som vändes mot henne,
sedan de följt Holger till kyrkodörren. Hon skulle
velat böja sig ner i bänken och gråta. Så förgingo
fem, sex olidligt långa minuter. Viskningar överallt
i bänkarna.
Kyrkodörren öppnades. Elna kastade en snabb blick
dit, och en sten föll från hennes bröst, som man säger,
då hon såg, att Holger återkom. Han var varm och
andades häftigt: han hade synbarligen sprungit. Han
satte sig helt lugnt hos henne, slog upp sin
psalmbok på nytt och började läsa vidare på vigselformuläret.
Elna vågade ej fråga honom, varför han gått ut.
Öch så kom prästen, de blevo vigda, och gudstjänsten
fortgick i vanlig ordning.
När de kommit ut ur kyrkan och gingo hemåt,
frågade Elna emellertid med en viss skärpa i tonen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
