Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig utan man skall gå med sina gamla pjaltar och se
ut som ett varnagel för alla människor — —
— Åh, du slipper ju att gå i kyrkan med
skätte-fallsbyxor! Jag tycker du är så granner, vet du, mor!
Bara du kunde vänja dig av med att glo illa så där
— det passar rakt inte ditt ansikte, du!
— Hm! Liksom du brydde dig det ringaste om,
hur jag ser ut! Alla andra kvinnor i socknen ha en
stor schal om vintern — — —
— Som de gå och dra på i sitt anletes svett om
somrarna, ja, för att visa den! Se, så går det till att vara
fin! Akta dig för ögonens begärelse och ett
högfärdigt leverne, du!
— De kalla söndagarna om vintern, när man sitter
opp till den isiga väggen!!
— Ah, du har aldrig ännu hört, att någon har
blivit sjuk, för det han har gått i kyrkan, hur kallt
det har varit! Du har ju schalar, för resten!
Det retade henne, att hon blev motad på alla
möjliga kanter.
— Ja, det är min egen skull, sade hon. Jag, som
kunde suttit som pärla i guld, om jag hade
lytt mor och tagit An — —
Han reste sig beklämd och hans stämma darrade.
— Jaså, sade han dröjande och med tung tonvikt
— så det skulle komma ändå!
— Ja, allting har en gräns! sade hon nästan trotsigt,
ty hon hade nu talat sig varm, och ville ej högt
erkänna, vad hennes samvete sade tydligt nog, nämligen
att hon handlat illa.
— Ja ha, det har du rätt i, sade Holger långsamt.
Men det ser ut som om du inte komme ihåg, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
