Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fick man engång fatt i en sådan, så blev han
precis som barn i huset, hade alltid liksom ett hem
där, om han blev aldrig så gammal eller kom till
andra orter, och när han skulle flytta, så var det
precis som när ett barn skall ut på egen hand i
världen. Nu för tiden behandlar man tjänaren fasligt
hövligt, där vankas aldrig på öronen, men han anses
som ett slags fin stathäst, skulle jag vilja säga: han
har sitt bås och sin krubba för sig själv, han får vad
han ska ha, och när han inte duger länger, så säger
man adjös och söker bli av med honom så snart som
möjligt. Förr sa tjänaren »våra» om husbondefolket,
åt samman med dem, gladdes och grät med dem.
Nu kan man inte säga ett ord i tjänarnas närvaro,
utan det genast är kring hela byn, och där finns inte
annat än affär mellan dem — inte så mycken
tillgivenhet som en pris snus vill säga.
— Ja, men vet Jeppa, invände jag, säkerligen finns
det lika mycken, om ej mera verklig tillgivenhet å
ömse sidor nu: det är bara den skillnad, att det nu ej
är herre och träl, utan jämnbördiga medborgare, som
akta varandras arbete, men känna sig självständiga
var för sig.
— Ta ta ta! Snack ha vi gott om. Ja ja, det är
inte gott lära gamla hundar räcka vacker tass — jag
har min tro — är den oriktig, så är det inte farligt
med det, för nu har jag inte mer än gamla Bengta: hon
har varit hos oss i 20 år, och sade jag upp henne, ,så
ginge väl det gamla skråt i ån. Och nog ska hon bli
här till döddagar, om hon så får värk i både armar
och ben och jag själv skall stiga opp om morgnarna
och koka kaffe till mor — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
