Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, det var förståndigt. Ni har visst funderat
länge på den saken, efter vad jag har hört, och det
är ju bra att inte förhasta sig. Hur är det med
Martinas mor?
Lars redogjorde för saken, lämnade alla
upplysningar, och Martina sade inte ett ord.
— Om söndag skulle det lysas således — det är
bägges er mening, va?
— Ja, sa Lars ljudligen.
Martina teg. Men prosten antog väl, att den som
tiger samtycker, och skrev in dem.
Så gratulerade han dem hjärtligt.
Lars tog honom i handen, bugade sig och sade
adjö.
Martina gick som i sömnen, neg, men sa inte ett
ord.
Inte ett ord sa hon heller på hemvägen.
Men då de kommo till hennes hem, sa hon:
— Nu har du fått din vilja fram så långt — men
så sant Gud lever, jag går ej med dig till prästen
engång till. Då går jag hellre i ån.
— Ååh, sa Lars lätt om hjärtat. Kommer dag,
kommer råd. Vi ä inte där ännu. Och fast du inte vill i
dag, vill du nog när så nära blir.
— Aldrig! sa hon.
Och tonen var inte häftig, utan sorgsen. Allvarlig
och djupt sorgsen. Lars kände sig nästan beklämd om
hjärtat — trots sitt lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
