Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett grant månsken; ån låg frusen utom den
lilla forsen, och det frös, så det knakade i isen.
Jag hade inte väl sagt de märkliga orden, förrän
där dök upp en figur i lång kappa och svart
kapuschong bredvid mig och sa: Böööh.
Men jag kände genast igen gårdsdrängen på
tungomålet, lade efter honom och gav honom ett par
hur-ringar. »Bäckamän, som tala göingska, ska jag hålla
torra med släbonävar!» sa jag.
Och då dök där upp en till och kilade — det var
husbonden, det förstod jag, så jag brydde mig inte
om’en fastän han skrattade rätt i vädret.
Men ilsken blev jag. Och jag skulle just gå hem,
när jag fick höra en besynnerlig musik rakt under
bron, där jag stod. Den klingade så eget — alldeles
som en orgel, men mycket finare.
Jag stannade tvärt. Och där är En som vet, att i
den stunden kunde man skjutit av en kanon vid örat
på mig — jag skulle inte rört en fena. Det isade i
spetsen på vartenda hårstrå, blodet kröp i ådrorna
tum för tum. Jag stod några minuter kanske — så
blev musiken tyst.
— Inbillningar! Det ringde för öronen på Mårten!
— Vänta bara! Så hör jag en fin och späd stämma
säga: »Mårten!» Jag tror att jag ristes i hela kroppen,
men jag sa ändå: »Ja!»
Så började rösten därnerifrån: »Jag känner dig
alltifrån din barndom! Hur du fick din framtand
utslagen; hur du har blivit av med nageln på din tumme;
hur du lurade klockaren att gå upp i kyrkan mitt i
natten — —»
Och därmed räknades upp en hel hop, som inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
