Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom till, då han var på röken. Men Målaren var
nu-alltid så galen att rida på ord.
Alfrida gick på arbete som vanligt och låddes om
ingenting — vad hon nu tänkte. Och alla tyckte att
hon blivit så illa behandlad av Kristoffer, att ingen
nändes retas med henne.
Det spordes snart att hos Johanna och Kristoffer
voro kiv och trätor dagligt bröd. Det påstods till och
med att hon klådde honom. Där var nog en och annan,
som sade honom det mitt i synen, så att livet började
bli honom ganska surt, och han började gå för sig själv
liksom de stora gässlingarna. Han blev gammal och luto,
svarade rätt i vädret, när någon talte till honom,
mumlade för sig själv och blickade förvirrat. En kunde
granneligen se huru han ångrade på affären. Liksom
Judas.
I råghösten voro Kristoffer, Johanna och Alfrida
såväl som en hel hop andra husmän och inhyseshjon
på dagsverke därhemma hos oss. De sutto just och
åto kvällsmat en dag, när Mårten Målare säger:
— Har ni hört att Procenta-Peren, det gamla
kräket, ska ha kolat av i förrgår kväll?
— Å nej väl? Vad säger du? Procenta-Peren? ljöd
det från alla sidor.
— Var han inte syskonbarn med dig, Alfrida?
— Jo, han var nog det. Fast vi aldrig umgingos.
— Då kan du gärna gå och sätta dig i glasskåp
nu, Alfrida, för det var en, som hade samlat grunkor.
—• Ja, de säga så! sa Alfrida lugnt.
— Och inte hade han väl någon annan släkting —
det man har hört talas om åtminstone?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
