Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra och hjälpte mig att sätta upp en ny förklädsväv.
När hon skulle gå, följde jag henne ut till grinden och
så gick jag genom trädgården bort till blekan.
Med ens dök Kristoffer upp bakom stengärdet vid
stättan, där hon skulle gå fram. Och fast man ju inte
skulle lyss, kunde jag inte låta bli att huka mig ner
bak gärdesgården. Han talte så högt så jag kunde höra
vart ord han sa.
— Är det sant, Alfrida, började han, att du ärver
en tunna gull?
— Gör det dig verkligen ont att din gamla vän
och käresta, som du svek för mammon, kan dig förutan
komma på det torra på sin ålderdom? sa hon sorgset.
— Å, att jag inte väntade!
— Jag tycker du väntade länge nog — rent för
länge!
— Varför sa du aldrig att han var din släkting?
— Jag tänkte aldrig på det: jag har knappt talt
tie ord med honom!
— Å, att jag inte tog dig ändå — du var i alla fall
den enda, som har hållit av mig! sa han i jämmerfull
ton. Och som jag har hållit av!
— Så mycket uslare då av dig att du sålde bådje
min och din lycka.
— Ack, du vet inte hur jag har ångrat det — där
band jag ris till min egen rygg. Där har inte varit en
minuts glädje i huset sen hon kom dit. Du har väl
inte hjärta att låta mig förgås? Snart står jag inte ut
längre.
— Som du har bäddat, får du ligga, min goda du!
svarte hon bara.
— Jag skiljer mig vid henne —
ett sådant äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
