Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade. Men alltid slingrade sig den gode mäster undan
som en ål och ville inte låta sig fånga.
Så kom en dag difterifarsoten till byn och härjade
förfärligt. Gamla som unga blevo dess rov, skolan
måste stängas, och allt umgänge människor emellan
tynade av. De, som haft den hemska gästen inom
sina väggar, låste sig inne för att inte smitta andra,
och de, som sluppit undan, ville allt framgent undvika
att drabbas av plågoriset. På prästens inrådan firades
begravningarna icke med festliga gillen som vanligt
utan jordfästes i all stillhet, fast vid klockeklang och
psalmsång. För många kändes det som den tyngsta
bördan att inte de hädangångna »kommo med heder
i graven» såsom far och farfar, och allmänt erkändes
att Den Högstes hand vilade tung över folket.
Bland dem, som skördades av farsoten, var också
gamle nämndemannen, och då Hanna var enda barnet,
stod hon nu alldeles ensam i livet.
Då skolan stängdes, stängdes också lärarebostadens
dörr. Granblom hade farit till sin hembygd, sades
det. Vad skulle han också sitta ensam och kuckelura
för nere i det gamla kyffet, när han inga barn hade
att läsa med?
IX.
Så saktade farsoten av, Granblom fick brev från
prästen och kom tillbaka, skolan öppnades och det
gnoddes av alla krafter för att ta igen det förlorade.
Men både lärarens och barnens stämning var vemodig,
ty många platser stodo tomma på bänkarna. Och
Granblom talade gripande ord till de små om livets
ovisshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
