Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i kapp, och inte stod han sig alltid. Men de trivdes
desto bättre ihop, och många påstodo, att de kysstes
emellanåt och att Kajsa skulle" sluta som fru där.
Spådomen ville emellertid inte slå in, hur det nu kunde
vara.
Allt hårdare och hårdare blev hon mot fattiga och
tiggare, fast hon nu kunde gjort mycket gott. Det var
då som hon fick namnet Slabbe-Kajsa.
— Om här finnas några slumpar över så, då slabbas
de i svinabyttan — våra grisar ä mer mänskliga än
sådana där trasiga svin som ni. Och dra nu åt — —
Då kunde det ju hända, att någon tog sig mod
till och sa:
—- Vi känna inte vägen riktigt — kanske hon, som
är så hemmastadd därnere och gammal god vän med
f-n, skulle vilja gå före?
Då for hon av efter kvasten. Och namnet
Slabbe-Kajsa grämde henne.
Så en dag gick fanjunkaren hädan. Han föråt sig
på stekt ringsjöål. Och så befanns det, att han i
sitt testamente hade kommit ihåg sin raska och redliga
tjänarinna med tretusen kronor. Det påstods, att hon
först skrattat högt i vädret och sedan gråtit en skvätt.
Ingen hade förr sett henne gråta.
Redan förut hade hon ju samlat en hel hop, och
genom testamentet var hon nu ett rikt parti, helst
hon under årens lopp skaffat sig ett värdefullt lösbo.
Friarna började komma i långa rader. Ett beskedligt
fä, en gammal änkling, blev den lycklige. Eller rättare
syndabocken.
Han fick veta, att han blivit gift, stackars karl.
Hon fodrade honom med kornbröd, skämd potatis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
