Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergknallen uppe på rusthållarens hemman, den höga
kullen, där ingenting växte, utom ett gammalt utländskt
träd, som inte själva prästen visste namn på, och där,
efter vad det påstods, en gammal hednisk kämpe skulle
ligga begraven, fast aldrig någon rört vid otyget,
naturligtvis.
— Där högg han i sten redigt! sa klockaren, och
det blev »ett bevingat ord».
Nu hade Mattis inte gett så fasligt många pengar
för den här »knallen» — det gjorde ju också, att man
skrek så fasligt om hans struntaffär och kallade honom
för »Kungen i Steniga Arabien» eller »Greve Stenbock».
Men desto mer hade han över. Men vartill skulle
han använda det?
-— Ni ska se han tror, att där är en guldgruva i
stendösen, sa gubbarna.
— Kanske där bor en trollkäring med ett stort
pärlband och hela förklädet fullt av juveler! menade
andra.
Men Mattis låter käringarna sköta pratkvarnen, far
till staden och kånkar hem borr och sprängämnen i
långa banor och besynnerliga maskiner.
— Pojken är vriden! suckar malttorkarens käring.
Han säger han ska ta flera tunnor guld ur den där
bergknallen!
Och så en dag sitter Mattis och hugger
trappstenar, en hel hög, som så en byggmästare från
staden låter avhämta då och då. Så börjar han forma
ut stora runda pelare, och det glunkas om att de
skola vara till en kyrkbyggnad. Och ringaren börjar
bära brev till Mattis var vecka, och där komma fina
herrar i kalescher och med skorstenshatt ut och hälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
