Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dörren öppnades och karlen kom ut med en
glasbit i handen.
— Utmärkt! Fruntimrets krusiga hår står så stiligt.
— Jag kände också, hur det reste sig på hjässan, sa
Ingeborg.
— Om ni ser mot min ärm — nej, kom inte med
tassarna!
— Jesses, tös! Visst är det din peruk — som en
törnbuske!
— Jag kan inte se ett tecken — det är som jag
kikade i en blanksmörjebutelj. Men säger han det är
bra, så är det väl bra — annars är det hans skam.
— Lita på mig! Och så är det tre riksdaler!
— Ja, när vi få korten, ja. Han kunde ju ta
pengarna, och så kunde vi sitta hemma och slicka oss om
munnen — ånej, såna dummerjönsar ä vi inte hemma
i vår by.
— Vill ni hellre ge en riksdaler särskilt för
provkort, så gärna för mig: då får jag fyra riksdaler för
sju kort. Tror ni jag skulle vara så dum att lura er?
Då skulle ni ju inte rekommendera mig hos era
bekanta. Betala ni de tre riksdalerna och 25 öre till,
så skickar jag korten på posten.
— Den är så inpiskat listig, så han är ärlig. Jag
betalar — det blir på min egen risk, viskade Erland.
Här ä de tre riksdalerna, sa han till fotografen. De 25
örena ger han nog efter, va?
— Får gå. Ja, nu ska de små bli glada, när de få
se mor och far livslevande.
— De små! Vilka små? Inte i helsefyr ha vi några
små!
— Jaså inte. Det trodde jag. Det är ju bara för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
