Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leriga gårdsplanen. När han så kommit in, klev har
över mattan och ställde sig på golvet.
— Håll dig på mattan, lymmel! skrek patronen
ilsket.
— Dert är så fin, så jag blir hellre på golvet —
det är bra söligt ute i dag.
Men patronen for bort och fick honom i kragen
och svängde honom runt, så hela golvet fick märken
efter de lungvåta strumporna.
På den tiden hade gubben Hintze butik i
Kristianstad. Han var en, som kunde ta bönderna redigt, så
affären gick utmärkt. Naturligtvis gick det hans
konkurrenter i magen, och de spridde ut de vildaste
historier om honom för att skada honom hos den
vidskepliga allmogen. Bland annat kom där ut ett rykte,
att Hintze sålde människor till »hundturken» tunnvis
— en tunna »folkafläsk» mot en tunna guld — och att
han hade affären ihop med frimurare. Detta
berättade en spjuver för Trued med den påföljd, att då
denne en dag skulle avlämna ett brev på kontoret
och ha svar tillbaka, tordes han inte sätta sin fot på
torkmattan vid dörren, där han trodde falluckan vara
anbragt, utan tog ett jätteskutt mitt in på golvet,
slog skallen i en taklampa och började ränna runt.
Alla trodde, att han var galen, och det var när som
ett hår, att han blivit tagen av polisen.
En vacker dag — eller kanske det rent av var
en regnig — dog gamle »Dämmingen», och det var
Trueds tur att övertaga den lilla stugan vid åkröken.
Han gick där och styrde och ställde och lappade och
spikade i långa tider, och slutligen tyckte han, att
han fått det rätt trevligt omkring sig. Men han visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
