Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlorar, ja, att han inte en g&ng har dranken
oköpandes, eller af vittnets granna prat om
att så och så liberalt mätte både kaptener och
löjtnanter — hvilket nog var lögn för det
mesta. Sådana där styfnackar, som Nils Jonsson
plägade kalla dem, hade emellertid f&tt smörj
någon kvällskvist på sitt eget rum, tills de
hade “mjuknat i ämbetsmärgen,” och en skulle
Nils Jonsson med egen hand ha hissat ner i
drankasluffen en kväll, så att den stackars
kontrollören bara för att komma opp med
lif-vet hade måst lofva att vid mätningarna bli
så der “lite lomkörd på venstra ögat/’
Snart blefvo de flesta kontrollörerna
rädda att resa dit, och det påstods, att en hade
flyttat nattetid och skrifvit till Konungens
be-fallningshafvande om saken. Flera af de
pålitligaste sändes dit, men när de varit där en
tur, tiggde de och bådo de om annat missiv
på sina bara knän.
Så var det ett af de första åren jag
bodde hår pä bygderna som bränneriterminen
skulle som vanligt börja hos Nils Jonsson ut
på höstkanten. Och då lär
landshöfdingeäm-betet fasligt mycket funderat på hvad som
borde och kunde göras, så att det en gång
kunde börja gå kristligt och lagligt till i den
gamla röfvarekulan.
Landshöfdingen skickade till slut bud på
den ståtlige fanjunkare Möllerstedt, berättade
allt hvad man visste eller trodde sig veta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
