Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den västen — och det både grämde och förargade
henne. Mest det senare.
Det var Mårten, Ola Ols ryktare, som knipit
hennes unga hjärta.
De hade tjänt samman i flera år. Han var en
stark och ihärdig arbetare och ett beskedligt lif —
så beskedlig till och med, att han på femton år
aldrig hade lyckats att få full den summa af femtio
kronor, som Bolla fordrade, att han skulle kunna
lägga fram innan de gingo till prästen. Men desto
oftare hade han själf varit full: liten var lönen och
det var då också ett elände, att almanackan alltid
hade satt ut marknadsdagarna vid den tiden han
fått ut sin lön, han som aldrig kunde säga nej, när
någon bjöd eller ville låna en riksdaler eller två.
Sådant blir man inte rik på — man har skam till
tack bara. Mårten var ett nöt, sa* Bolla.
Men hvar söndagseftermiddag gick han ner
till sin gamla tös i sina bästa kläder, som för resten
med hvart år blefvo allt sämre: nu hade han inte
ens stöflar, utan träskor, som buro tydliga spår af
kostallet och tvungo Bolla att gnida lavendeln, så
fort Mårten trädde in.
Hon såg merendels barsk ut, när den fyrtiårige
mannen med det runda anletet och den breda
munnen steg in, förlägen strök den lingula luggen ur
pannan, log och sade :l’4 Guds fre’ i stugan T9
“Mmm!M murrade hon.
Och så sneglade hon argt på honom, fast han
genast sökte ställa sig in genom att smeka katten.
Så var det vanligen tyst några minuter. Hon
gick och kom som om han inte funnits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
