Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kvällsbetraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom blifva en bra karl i det kall han valt, samt
bedyrade vid allt hvad heligt var, att han själf icke
kunde handla annorlunda än han gjorde. Framför
allt varnade han Lars Peter för att ljuga, ty den ena
lögnen drog den andra efter sig, så det slutligen
blef till ett helt nät af oredlighet, hade han sagt.
Sedan hade han försvunnit som en skugga i natt
och mörker.
När Lars Peter smög sig in tillbaka, knarrade
farstudörren. En iskall kåre af förskräckelse lopp
utöfver ryggen på honom och tänderna slogo mot
hvarandra af skrämseln, när han hörde faderns dörr
öppnas och faderns röst fråga, hvem det var som
gick därute.
Lars Peter svarade, att han bara släppte in en
af hundarna, som blifvit utestängd. Då hade fadern
genmält, att det var rätt och godt att behandla djuren
väl, och så kom yttermera ett vänligt godnatt,
innan Lars Peter hörde fadern stänga sin dörr.
Det var första gången Lars Peter ljugit, han
mindes broderns varning och kände sig därvid
fördömd af Gud och människor. Hela den natten
fick han icke en blund i sina ögon af sorg öfver
broderns flykt och förfäran öfver sin egen synd. —
Men samtidigt hade han lärt att icke ens fadern
kunde genomskåda allt. Aldrig lät han honom
heller ana att hans lydige son Lars Peter haft någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
