Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XIX. Frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krafter som sveko? Var det minnet af något
längesedan förflutet, som drog genom hans själ?
Eller var det lifvets och utvecklingens omutliga lag,
som bryter de dödligas viljor? — Länge satt den
gamle tyst. Slutligen vände han sig bort från de
spörjande kvinnoögonen — och gjorde med handen
ett tecken att fru Ulrika skulle gå. — —
*
Sålunda hände sig en dag på Lindby att det
blå matsäcksskrinet med röda rosor på locket togs
ned från vinden och fylldes af fru Ulrikas flinka
händer med lifsmedel, som Carl Fredrik skulle
föra med sig, när han reste till skolan i Borgå.
Det blef billigare att sända kost med, än att betala
hans underhåll i reda pengar, ty sådana var det
ondt om i landet. Hvar gång bud gick till Borgå
lofvade fru Ulrika förstärka matförrådet. Och fröken
Lovisa smög ned i skrinet så många pepparkakor
och »franska liljor» hon bara kunde få rum för
utan att fru Ulrika varsnade dem.
När Carl Fredrik reste, fick Fredrika stanna
hemma. Hon var stora flickan, som måste hjälpa
till i hushållet, där hennes två unga kraftiga armar
väl behöfdes, emedan fröken Lovisa blifvit så klen
och svag. »Lilla Fredrika» måste trampa den stigen,
som kvinnofötter nött i århundraden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whulrika/0235.html
