Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ståtlig, må vara,» medgaf den unga glada
flickan, »solen och månen äro också ståtliga,»
gäckades hon, »men visst äro de bra långt ifrån oss. Jag
vill ha någon att kyssa och älska, någon att tala
med, icke bara att se upp till. Och glädje och
lifvets skönhet bero icke af sådana där upphöjda
känslor. Ty uppåt eller nedåt hvad betyder det,
om blott kärleken finnes. Tror du att farmor älskat
och varit älskad?»
Den äldre systern förmodade att hennes farmor
älskat sin man och sina barn och blifvit älskad af
dem tillbaka.
Den yngre kom åter med en invändning: »När
jag talat med pappa om hans hem och om farmor,
har han aldrig velat gifva riktigt besked. Han har
sökt draga sig ur spelet med påståendet, att barn i
forna tider icke fingo umgås så närgånget förtroligt
med sina föräldrar, som nu för tiden. — Var inte
farmor ofantligt glad, när hon ändtligen fick sända
pappa i skolan, var hon inte stolt öfver att pappa
alltid var den förste i klassen, blef student med
högsta betyg och magister på otroligt kort tid? har jag
frågat. — Nej, om det hade hon aldrig talat, hon
hade bara förmanat honom att iakttaga sparsamhet,
flit och ordning och ofta klandrat men aldrig berömt
honom. Och ändå var det farmors högsta önskan
att han skulle studera, under otaliga försakelser hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
