Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall hinna med. Alla dagar, då vädret bara var
vackert, måste jag åka ut med henne, läkaren hade
föreskrivit, att hon var dag skulle fara ut och det
var lätt gjort för henne, som ägde hästar och vagn.
Sommaren efter det hon blev sjuk, flyttade hon
inte till sin villa, utan reste till ett sanatorium,
och jag fick följa med. Där i närheten fanns en
sjö, som jag tyckte liknade Djupträsk. Dit kom
folk resande långa vägar ifrån bara för att se sjön,
som alla fann så förunderligt vacker, i synnerhet
beundrade de den på kvällen, då solen gick ned
och kastade sitt skimmer över vattnet. Vacker
var den väl, men inte tycker vi ju här att en sådan
liten sjö är nånting mycke märkvärdigt, inte.
Jag gick ofta på kvällarna till sjön, men det gjorde
jag bara för att den liknade Djupträsk.
— Fanns det historier om den sjön också?
fragade Karin.
— Vad slags historier?
— Jo, såna som berättas om Djupträsk. Minns
du inte Gammel-Evas berättelser? fortfor Karin
ivrigt. — Hon är död nu, Gammel-Eva, men hon
säg en gång skogsjungfrun sitta på den stora
stenen därnere under alarna och löga sig. Hon hade
det fagraste ansikte man kan tänka sig, mjällvitt
och silkesfint och håret hängde som gull kring
axlarna. Men hon var bara vacker framtill, bakom
var hon urholkad som ett degtråg. Hon kunde
vända ögonen på både människor och kräk och
narra dem att trampa på trollörten så att de blev
liksom förgjorda och bara måste gå runtom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
