Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men lyckas en nångång att få köpa nånting
riktigt färskt och gott, så vill frun strax ha det
framdukat för gästerna. Det kommer främmande
hit, må ni tro. Frun bjuder än den ena, än den
andra, så har det alltid varit hennes sed. Svårast
blir det, när släktingarna från staden kommer ut
med hela barnskaran i släptåg. Då äter gamla och
unga liksom gräshoppor opp allt ätbart, som bara
finns i huset. Alla mänskor är ju så hungriga nu
att det finns liksom ingen botten i dem. Men
gömma undan något för fruns räkning, det kan
en inte ens försöka. Hon bara fordrar, att det
bästa ska ställas fram för gästerna liksom förut.
Hon tänker inte på att det är andra tider nu.
Den gamla tjänarinnan tinade upp och blev
meddelsam på sitt buttra vis, då hon fick tala om
de ständigt tryckande matbekymren för åhörare,
som varken avbröto eller motsade henne.
Blickarna ur hennes små, kloka, stickande ögon
mönstrade alltjämt den hemkomna Bergödottern,
medan hon fortfor att tala:
— Fru Bengtson är så god, brukar mänskorna
säga. — Det är hon visst, svarar jag. Det vet välan
ingen bättre än jag, som har varit med henne i
tretti år — jaha, det blir tretti år nu i höst. —
Men hur lönar folk hennes godhet? Bara med att
bedra henne, den ena fräckare än den andra. Om
inte jag för jämnan är till hands och kör bort dem,
så kan de locka av henne allt vad hon eger och
har. Inte ens kläderna på kroppen får hon hålla i
fred för dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
