Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
praktiska och utåtriktade naturs läggning. Ocli
ined all sin sunda livskraft uppreste hon sig mot
att systern skulle få uppväxa på detta sätt, som
gjorde henne oduglig för allt nyttigt arbete.
Medan modern sakta gick omkring och städade
undan sådant, som tagits fram för faderns
utrustning, lät Elin några ord falla om att Karin inte
jämt borde vara ensam ... det var kanske inte
bra för henne, hon kunde väl ha gott av att komma
litet ut bland andra människor. ..
Men modern vände sig häftigt om och utbrast
med förtvivlan i rösten:
— Ska också hon gå ifrån oss?
I tystnaden, som inträdde, hördes det kvidande
ljudet från sängen starkare, och modern började
skyndsamt kläda av sig. Det brukade lugna
Karin att få hålla hennes hand i sin, då kunde det
hända, att flickan somnade och sedan vid
uppvaknandet på morgonen var lik sig igen, sade
modern, i det hon lade sig i sängen bredvid sitt barn.
Gentemot modern och systern hade Elin varit
rask och rådig och hade funnit deras hjälplöshet
ömkansvärd. Men uppe i vindskammarens
ensamhet fick en sällsam känsla av övergivenhet
och ängslan makt med henne själv. Hon kände
det, som hade hon omsnärjts av något fruktansvärd
och gåtfullt, mot vilket hon icke kunde värja sig.
Förgäves sökte hon slå bort ångestkänslan
genom vissheten att i själva verket ingen olycka
hade skett. Allt var ju som förut.
Men mörkret och ensamheten endast ökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
