Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slutligen öfvergifvit hemmet, medan barnen ännu
voro små. Åsynen af moderns elände jämte läkarens
påstående, att systerns obotliga sinnessjukdom hade
sitt upphof i faderns dryckenskap, uppväckte hos
Augusta, som var det äldsta barnet, ett lidelsefullt
hat till alla män. Och det såg nästan ut som om
hatet hade fördubblat hennes arbetskraft, hon blef
tidigt familjens försörjare och underhöll sedan flere
år tillbaka dem allesamman.
Men det anmärkningsvärda och storartade i saken
var, att Augusta icke uteslutande gick upp i denna
förtviflade kamp för brödet. Genom hennes dagliga
mörka slit och släp lyste som en stor, strålande stjärna
hennes bergfasta tro på den nya, rättfärdiga tid, som
skulle randas, när kvinnorna finge vara med om att
stifta lagarna. Huru hon egentligen tänkte sig denna
nya tid, fick ingen någonsin veta, emedan den
tystlåtna Augusta fullkomligt saknade förmågan att
gifva sina tankar och idéer form, men när hon uttalade
orden »den nya tiden», lyste hennes små stickande
ögon med en glans, som förändrade hela ansiktet. —
»Jag har nästan sett henne vacker i sådana stunder,»
påstod Hildur Grundel och tilläde med en
axelryckning och ett skeptiskt leende: »ja, se, Augusta
tror fullt och fast att kvinnorna ska frälsa
världen.»
Trodde deras ordförande då icke själf på
kvinnorna 1 tänkte Maria häpen, men hann icke kläda
tanken i ord, emedan deras vägar nu skildes åt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
