Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händerna för ansiktet liksom för att gömma sig undan.
I nattens stillhet hördes icke ett ljud, allt lif tycktes
utsläckt, som om någon mördats. — Hon hade icke
vågat betrakta Rosa.
När Rosa tyst som en skugga försvunnit bakom
skärmen framför sängarna, hade hon icke vågat
följa. Ibland hade hon hört ett svagt stönande
därifrån, men visste icke om Rosa sof. Slutligen hade
hon halfklädd kastat sig ned på soffan med en schal
öfver sig och utmattad fallit i sömn. —
Hon låg och lyssnade: från matsalen utanför
hördes ljudet af steg och röster, som vittnade om att
morgonen var långt framskriden. Men bakom
skärmen var tyst.
När hon slutligen på tåspetsarna smög sig dit, fann
hon vid en blick bakom den Rosas säng tom. Det
kändes som en oerhörd lättnad att icke behöfva se
systern just nu och vid detta obarmhärtiga dagsljus.
En blick på klockan erinrade henne plötsligt
om att hon måste skynda till sina lektioner.
Därigenom kunde också sammanträffandet med Rosa
uppskjutas och hon kunde undfly sina egna tankar;
det blef i alla fall en lättnad.
Hon stannade borta ända till middagen. Och när
fru Friman vid middagsbordet frågade efter Rosa,
svarade Maria, att hon icke sett till henne på hela
dagen och själf var förvånad Öfver att icke finna
henne hemma.
Vid bordet talades om intet annat än gårdagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
