Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag de grekiska författarne. Af dem lärde jag det falska
i min samtids s. k. Akademiska smak, och jag har unna
studier inom den literaturen ej litet att tacka, om jag såsom
talare något uträttat. Homerus älskade jag till svärmeri;
i furuskogen vid Igelösa öfvade jag mig sommarmorgnarna
1821 att utantill uppläsa hela partier ur Iliaden. Näst
Ho-ments förnöjde mig af profana skalder ingen högre än
Ovi-dius. Den njutning, jag vid studiet af honom erfor, födde
som vanligt lust att efterbilda det beundrade, och jag skref
latinsk vers för det nöje, det gaf. Då jag 1822 utvalts att
parentera öfver dr Tiliander och hade ondt om tid under
tentamensarbetet, skref jag några hundra elegiska vers på
latin under föreläsningar, dem man måste bivista, ehuru
intet var att af dem inhemta. Efter hemkomsten
genomgick jag dem, men fann vanligen föga att rätta.»
De djupare andliga behof, som under gymnasietiden
så alldeles särskildt sammanfört ofvannämda kamrater med
W. och med hvarandra, lämnades, den ifriga läsningen till
trots, visserligen icke därhän. »Gamle Schartau», berättar
W., »åhörde vi ofta, såväl då han höll katekesförhör i
dom-kyrkokoret som då han predikade i aftonsångarna; dock
fick jag ej vid dessa sistnämda tillfällen vara med så ofta
jag skulle velat, emedan prosten Malmberg nästan hvar
söndag önskade min predikohjälp. Jag red ut till Igelösa
om söndagsmorgnarna och red in från Odarslöf på
eftermiddagarna till Lund. När så ske kunde, hölls
gudstjänsten först i Odarslöf, hvarifrån jag sen kom åter till
aftonsången. Malmberg predikade då själf i Igelösa. Jag hade
predikat 37 gånger förrän jag blef student; sedan blef det
nästan söndagligen, till dess jag kom till Löberöd, hvarefter
det skedde mera sällan.»
Om än själfva bokstudiet syntes W. så tilldragande,
att han nästan räknade såsom förlorad den tid, lian använde
utanför bokrummet, var det dock med hans lifliga och
handlingskraftiga natur oförenligt att afsöndra sig från det lif,
som lefde omkring honom. Med både studenter och aka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
