Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättar W., »det ögonblick, då jag första gången,
hörsammande hans inbjudning, steg in i hans rum, där han bodde
vid Regeringsgatan. Hans sköna döttrar, fruarna von
Haart-raan och Grafström, sutto vid hans sida; den förra hade
jämte sin man i anledning af förmälningshögtidligheterna
ditkommit från Åbo. Med en hjärtlighet, som af hans
personliga kristendom fick sin särskilda betydelse, emottog han
den okände unge mannen söderifrån; och denne hade stort
gagn af denna sin bekantskap, så olika det en yngling
kunde ha utaf beröring med Tegnér. Jag beundrade denne
till öfverdrift, men hade mången inre strid, sedan jag i
något sällskap förnöjts af hans kvicka, men ock lättsinniga
infall. Hans sista yttrande till mig i Lund, då jag full af
tacksamhet, i anledning af ett hans bref till kontrollör
Lundström i Ystad, var hos honom, nedstämde ansenligt min
högstämda förtjusning; och jag kan ej begripa, huru en
präst, en biskopskandidat kunde i tal med en yngling
tilllåta sig så lättsinnigt skämt. Hvilken annan atmosfär
omkring Franzén!» Här fick den unge entusiasten ingen
anledning att reflektera öfver skilda drag hos skalden och
hans sångmö; de buro tvärtom båda samma prägel. Och
hvad han vid en poetisk öfverblick öfver de främsta af våra
skalder året förut (1822) yttrat om den Franzénska
sångmön, ändrade han icke:
»Engel, som ur Eden följde,
Som i menskodräkt dig döljde
Men tog harpan med ändå:
Sjung — och fallet jag förglömmer,
Sjung — och jag i Eden drömmer
Mig bland fridens änglar gå!»
Han kände att den harpoklang, som så betagit honom,
härledde sig icke blott från ett välljudande strängaspel utan
från ett af innerlig kristen tro genomträngdt hjärta. Och
detta gjorde honom skalden dubbelt kär. Tvifvelsutan
in-värkade denne på sin unge beundrare äfven i afseenden,
som lågo utanför deras gemensamma litterära och historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
