Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dom öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sände och osände, — han insåg nog att här, mer än annars
var skäl att ropa: »skomakare, blif vid din läst». Han
höjde sin stämma mot missbruket. Han var för vis, att
vara bullersam, men han förmanade desse obegåfvade att
»icke tala, utan hällre samtala». Han kände af egen erfarenhet,
att den som »funnit Messias», vill »kungöra» det för
andra, han visste ock att skriften förmanar därtill, men han
glömde icke ordet: »farer icke hvar man efter att vara
lärare». Välmening utan förmåga, nit utan visdom,
uträttar intet. Han insåg ock faran att sända »nyomvända»
lärare, som under predikande för andra glömma sin egen
tillväxt och ursäkta försummelsen för egen frälsning med
nitet för andras. Vi äga i hans skrifter dyrbara visdomsord
i denna sak. Gud gifve att de, som berömma sig af mannen,
ville offra något af den tid de härpå använda, till
begrundande af hans ord.
W. var storartad som kristen, storartad äfven som predikant.
Han var »en rätt löpare för Herranom, han vek hvarken
till högra sidan eller vänstra». Öfverallt framstår hans
förmåga att blifva vid måttan. — —
Han gillade icke lättsinnet och opålitligheten i
umgängeisen, hvilket med evangelium och Kristi förtjänst vill
öfverskyla uppsåtligt haltande. Han ville, att en kristen
skulle lefva kristligt. Men icke häller gillade han den
kärf-het, som med strängt iakttagande af lagens ord glömmer
att ingen lag kan lefvande göra, utan Jesu evangelium
allena. Till detta evangelium höll han sig troget så länge
han lefde, oaktadt sin stora lärdom. Därför var han ock
en »lärd till Guds rike». Ty han insåg, att för lärda och
olärda, som vilja sin salighet, är evangelium oumbärligt.
För denna »dåraktiga predikan» skämdes han icke, oaktadt
den är en »galenskap» för »denna världens vise», ty han
visste den vara »Guds visdom»...
Sista gången jag hörde honom, var vid nämnda besök
i eder stad i april 1875. Han höll då ett skriftermålstal
till sina kära nattvardsbarn. Jag tror, om jag minns rätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
