Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Riksdagsgalleri 1886-1889 - Anton Niklas Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124 . Riksdaysgalleri 1886-89,
kristendomens införande i landet intill nu varande tid har
religiös renhet här varit rådande» - säger han i ett
skoltal (1873) - »och reformationsperiodens våldsamma
brytningar hade hos oss ingen annan verkan än att den gamla
enheten blef förvandlad till en renad ny. Hvem kan mäta den
välsignelse, som deraf följt och som dagligen utbreder sig
äfven öfver dem, som föga förstå uppskatta hennes värde?
Splittringens ande, som i våra dagar genomgår folken, har
visserligen numera också här fått insteg; men sent skaliden
dag randas, då man i Sverige vill förneka, att kristendomen är
verldens mäktigaste syntes, den, som förenar himmel och jord,
sammanhåller hela menniskolifvet och finnes uttryckt i det
korta tänkespråket: Gud var i Kristo och försonade verlden
med sig sjelf.»
Som predikant vann Sundberg redan i Upsala ett visst
anseende genom sin promotionspredikaii 1848, men arten af
hans verksamhet gjorde att den rent presterliga gerningen
blef för honom mera ett undantag, än en regel. Derför kunde
han också lättare qvarstå på sin »syntetiska» höjd, lugnt
öf-verblickaride utvecklingen, hvars antecendentia, »det heliga
arfvet från fäderna», omfattades af hans varma kärlek, under
det han med bedröfvelse motsåg, huru statskyrkornas
åsamkade skuld mer och mer syntes föra dem bort från
menighetens kärlek och förtroende. Men derför ville han icke
öfvergifva statskyrkan. Han ville rensa henne. Möjligheten till
hennes räddning såg häri redan i »Svensk Kyrkotidnings»
dagar deri, att »statskyrkan modigt försvarar sig mot alla
revolutionära angrepp» samt derjemte »går i sig sjelf och gör
bot och ånger». Kyrkan som en vid kappa, en kärleksfull
mor, som ej stöter bort de motvillige eller de likgiltiga, har
han mer än en gång tecknat i tal och föredrag.
Den studerande ungdomen i Lund tyckte i allmänhet
om Sundberg. Hans naturliga, öppna väsen, hans välvilliga
hjertelag, kunde ej undgå att vinna genklang, hans gedigna
bildning och verldsvana gaf honom en öfverlägsenhet af det
slag, som ej kännes tryckande. Stiftets presterskap först,
landets »sedan, valde honom snart till förtroendeman och chef.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
