Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Hampus Kristofer Tullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
420 Dödsrunor.
- men också mången svår fundering. »Bespottare kakas»
är ett exempel af förra slaget. Af det senares minnas vi
följande uttryck: »Allhet praktfull är dotter konungs
invändigt». - Inom detta fält - den hebreiska läsbokens -
konkurrerade bröderna Tullberg; den yngre uppträdde först 1845,
men, som vi tro, med afgjordt företräde.
Sin lilla syriska formlära utvidgade Tullberg till en
syrisk gramatik, »Initia linguae syriacae», en skrift om 132
sidor, utgifven i disputationsform i Lund 1836, 37. Sina
åsigter om en språkläras rätta uppställning tillämpade han
vidare i en Svensk språklära (1836), en tysk (1838) och en fransk
(1839). Professuren i österländska språk hade han fått
förestå hela läsåret 1832-33, då han tolkade Esaias, äfvensom
under delar af åren 1830 och 34. Och ifrån 1827 hade han
varit kurator för den blekingska studerande nationen samt
en trogen hjelpare och varm vän för de unga, ehuru sjelf
tryckt af »den akademiska fattigdom, som nu tvingar mig»
- så skref han 1836 - »att, till godtgörandet af den långa
lönlöshetens följder åt andras undervisning offra större
delen af den tid, som borde vara helgad åt vettenskapernas
tjenst.» Hans försök att vinna sin från skolåren åtrådda
befordran till lektor i Vexiö gick om intet (1832),
erkännandet af hans vetenskapliga idrott var klent, och hans
rättskrifningssystem, oaktadt han ännu ej vågat sjelf följa det
fullständigt, låg honom beständigt i fatet. För att vinna läsare
åt sina språkläror i de moderna språken lät han docenten
(sedermera professor) Ek stå som utgifvare af hans Svenska
gramatik, hvarigenom hans bok kunde tryckas utan hans
staf-ning, och lät sedan öfvertala sig att i sina tyska och
franska gramatikor »stafva vanligt» - men ingen af dessa funno
köpare ändå, och Tullberg kände förlusten dubbel. Ingen
under alltså, om han nära fyrtioårig beslöt sig för att söka
hamn i kyrkans tjenst. I maj 1835 disputerade han på
vacker latin om de framsteg, den ny-testamentliga kritiken gjort
efter det Griesbach utgifvit sin- upplaga af »Novum», och på
denna lika ortodoxa som obetydliga skrift förlänades honom
»sacri ordines» ; först 1840 utnämndes han till kyrkoherde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
