Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Robert Lagerborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
486 Dödsrunor.
gen sedan de samlats i Borgå 1809. Kejsaren kom sjelf
tillstädes, och af den stora deputation, som den 17 september
helsade honom, var äfven Lagerborg medlem. Adeln valde
Lagerborg till elektor, dessa insatte honom i både ständernas
allmänna och riddarhusets enskilda besvärsutskott. Det
förstnämnda af dessa fick behandla och formulera de petitioner
till »Monarken», på hvilka denna landtdag var så rik: om
periodiska landtdagar, om ständernas rätt att deltaga i
tulllagstiftning, om reorganisation af senaten, ansvarighet för
monarkens rådgifvare, anställande af en ständernas
ombudsman; om ny landtdagsordning och - om censurens
afskaffande.
»Endast lag förmår skydda mot händelsernas oförutsedda
vexlingar», sade Lagerborg då byråkratiska talare motsatt sig
petitioner, under hänvisning till kejsarns nådiga afsigter; och
på utveckling af finsk lag riktades oförtrutet hans arbete
som representant. Adelns ordförande afklippte stundom ett
ärendes behandling i konsiderationsfull bäfvan för »högt»
misshag; men högljudda protester undgick han icke, och bland
de protesterande sågs Lagerborg främst. Men i endrägt
fördes stora och vigtiga ändringar fram.
Tryckfrihet, om ock begränsad genom sträng lag, var
ett af landets önskningsmål. En petition om censurens
afskaffande föranledde, innan den ens hunnit afgå, kejserlig
proposition om tryckfrihetslag, hvilken oförändrad antogs.
Men denna lag skulle betraktas sorn ett försök, skulle blott
räcka till nästa landtdags slut och icke innebära, att
monarken framgent ville låta folkets representer få ett ord med i
laget då det gällde pressförhållanden i landet. När nästa
landtdag kommit, 1867, hade man å högsta ort funnit den
stränga lagen för mycket lagbunden. Ett nytt förslag
lemnades till ständernas diskussion, utan att vara i senaten
förut behandladt, i vigtiga fall brytande med finsk
rättegångsordning och rättssed. Manligt kämpade Lagerborg mot detta
förslag, trots den befarade följden, att kejsaren skulle
återställa det administrativa godtycket om icke lagförslaget
antogs. Snellman yrkade underkastelse. Nej, sade Lagerborg,
skulle förslaget godkännas vore pressen nödsakad att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
