Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Dödsrunor - Robert Lagerborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Robert Lagerborg. 487
sig sjelf stum, och, märken väl, denna stumhet vore legaliserad
af folkets representanter» ... Må Snellman icke förvåna sig,
fortsätter han, att de som i dag äro den periodiska pressens
representanter, trogna gamla anor, stå och försvara denna
frihet äfven mot honom sjelf. .. Man säger att ingen
domares samvete vore i stånd att tillämpa dessa bestämningar -
kunna då vi, nationens representanter, anse vårt samvete så
ringa vardt, att vi ville påtvinga domaren en omöjlig lag?...
Inga konsiderationer i verlden kunna förmå mig att vika
från hvad jag lärt mig sätta högst i lifvet, och dit räknar jag
våra gamla lagprinciper. Det vore en olyckans dag, den, då
konsiderationerna ville föra oss in på en annan bana. Jag
väljer då heldre att som Wibelius stå stödd mot Finlands
lag och vädja till monarkens ädelmod mot ett folk, som har
sina lagar kära, och till hans rättvisa.» Två tredjedelar af
Finlands riddersman - och hela landtdagen följde
Lagerborgs tanke. Den »preventiva pressregimen» återinfördes,
en följande landtdags petition om presslag besvarades med
erinran att ordnandet af pressförfattningar »uteslutande
tillkommer Vår pröfning». Men den Snellinanska tidens
censurskandaler hafva aldrig återvändt. Till och med det
administrativa godtycket nöjer sig med teoretiskt godtycke och
visar i utöfningen af sitt kall att »lageris bud äro skrifna i
deras hjertan». Och till ett sådant förhållande har den
liberala banerförarens lugna, humana, värdiga framträdande på
granskningens ömtåliga fält väsentligen bidragit.
Det liberala Finland vann allt mer terräng och fick efter
pressorganet namnet »Dagbladspartiet». Det vann terräng
bland den tidningsläsande allmänheten, vid landtdagarne, i den
högre administrationen. Men dess princip, att landets
kon-stitutionela betryggande var hufvudsak, långt vigtigare än
språkgräl, under det partiet väl understödde men icke
lidelsefullt pådref åtgärder för finskans likställighet med svenskan
inom Finlands område, skapade så småningom ett motparti
äfven bland den svenska kulturens vänner, under det
finsk-hetsifrarnes motparti växte till i bitterhet, oaktadt det
tilltog i styrka, ett föga vanligt politiskt fenomen. Men mellan
»svecomaner» och »fennomaner» stod Lagerborg lugn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
