alltjemt behöfver göras så vidlyftiga utdrag ur årsberättelserna, alldenstund de naturligtvis i afseende på uppställning och uttryck börja få mycket syskontycke, utan kan författaren inskränka sig till omnämnande af det antal nya ledamöter, som hvarje år intogs samt tilldragelser och omständigheter inom kommissionen, som äro af anmärkningsvärdare beskaffenhet. Vid högtidsdagen 1850 hade Stormästaren den hugnaden, att i sin årsberättelse, liksom i de föregående, meddela de mest glädjande och tillfredsställande underrättelser om utvecklingen af veck och vikning, men han hade också den sorgliga pligten att förkunna, det kommissionen under det förflutna året genom bortgången och slutvecket af 2:ne dess mest aktade ledamöter, kronofogden A. Joachimsson och åldermannen Otto Nordvall, gjort en förlust, den alla vikningsbröderne, vid minnet af den trefnad och glädje de inom kommissionen spridt, måste djupt känna. Öfver den hädanvikne brodern Joachimsson parenterade den till öfverviknings-härold utnämnde, brodern Charles Bouvik och öfver brodern Nordvall ristades minnesrunan af ceremonimästaren Qvippe Wallvik. -- Vikningstalet hölls på ett förtjenstfullt sätt af vikmästaren, länsbokhållaren Hammar. Till högre grader befordrades några bröder, hvaribland Söderbergh, Fagerström, Pihl och Sundstedt till 5:te samt Duse, Abrahamsson och Metzén till 6:te och i kommissionen intogos icke mindre än 22 nya ledamöter, bland hvilka, såsom mera framstående och som genom sina förtjenster slutligen vunnit 7:de graden, må nämnas handl. E. G. Becker, stadsläkaren doktor J. G. Svedenborg, löjtnanten C. Kruse, kapten F. Rosin, kamreraren O. Sundvall, fabrikören Adolf Stånggren, källarmästaren i Skeninge, sedermera fattigvårdsombudsmannen härstädes L. Wikblad samt fanjunkaren J. Wadsberg. Dessutom må såsom förtjenstfull och i flere hänseenden meriterade, ehuru de icke uppnått högsta graden, nämnas v. Häradshöfdingen och rådmannen C. A. Håkansson, sedermera medicinalrådet F. O. Hallin, den jovialiske