Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
Något förvånad öfver det häftiga svaret, följde
Helga anvisningen, hvilket var lätt, emedan flickan
stod alldeles ensam och betraktade matprocessionen
med ett fientligt leende, som var en underbart
trogen kopia af fostermoderns. Hon gjorde ibland
den allra styfvaste hälsning för någon förman, som
gick förbi, men såg hans dam rakt i ögonen utan
att blinka. Kamraterna omkring henne voro lifligt
intresserade.
En liten blond, prydlig herre kom fram och
bugade, han var herr Blomsten, sade han och
kunde knappt behärska sin glädje öfver att få föra
Helga till bordet.
Ida Portman tittade sig omkring.
— Jag är äldst fruntimmer i bolaget, och
skulle därför också få en kavaljer, sade hon, jag
undrar hvad det är för en arm usling, som skall
så dyrt betala sin middag.
— Det är jag, sade Helgas kollega och steg
fram, jag har letat efter den äldsta damen, men —
— Ni hoppades i det längsta, att det inte skulle
vara jag, sade fröken Portman.
Midt emot Helgas plats satt en hel rad
själf-försörjande, som hon hade god tid att betrakta
liksom nyss de försörjda. Vid första ögonkastet
sågo de helt unga ut, men hon fann snart, att de
måste placeras upp i medelåldern. De smärta
flick-figurerna hade torkat ihop så omärkligt, att de
ännu efter tjugo år vid pulpeten kunde ge en
flyktig illusion af ungdom, och ansiktena hade en
vissen och skrumpen ungdomlighet. De voro klädda
efter en helt annan standard, men just klädernas
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
