Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
att bli feminist, då skall man ha illusioner och ett
mål att arbeta för. Nej, pessimismen, skräflade
hon, är den enda åskådning, som verkligen skänker
hjärtat ro.
Helga betraktade de bägge flickorna, den ena
djupt indignerad, den andra skinande själfbelåten.
Hon brast i skratt.
— Hur gick det med din musik i London, Brita,
frågade hon, hvarför uttrycker du inte din pessimism
i toner?
— Nej, sade Brita, för då skulle jag bli utkörd.
— Det blir du ändå, sade Helga, skrattande,
ut med er bägge två för resten.
Helga hade badat och var halfklädd, då Magda
i största upphetsning kom inrusande med ett
visitkort i handen.
— Han är här nu, sade hon, var det inte hvad
jag alltid har tänkt!
— Hvem är här, frågade Helga, litet häftigt.
— Han, redaktören från i somras, honom minns
du väl, jo visst, han som är så lik häradshöfding
Ritseli.
— A, sade Helga, ja, nu minns jag. Men hvad
vill det här säga?
— Han lämnade det här och bad att få tala
vid dig, men jag ljög att du vakat hela natten.
— Då ljög du inte. Nå, gick han sen?
— Gick? tror du att en sån där redaktör
nånsin går. Nej, han bad mig gå in och fråga, om
han fick vänta, till dess du blef klädd.
Magda sprang ut med bud, att Helga skulle ta
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
