Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Du kan gå in, sade han till Rosa, och
förbereda henne.
— Hon är ju inte redig, sade Rosa, men gick
ändå in.
— Vet doktorn, när jag var sist här? frågade
Janson, jo, det var när Rosa, mitt kära barn,
konfirmerades.
Jag var ute och arbetade nånstans, låt mig
se, hvad hette det, ja vi byggde i alla fall ett
lasarett, fint jobb må doktorn tro, sprängningar, och
jag var den hvassaste i hela laget om jag skall
säga det själf, doktorn. Nå, ja’ fråga basen om
jag kunde få resa hem till Stockholm, för mitt
enda barn skulle konfirmeras på lördan. Nej, jag
fick inte, sa han, om det hade varit en af de andra,
men se Janson är oumbärlig, sa han. Det hjälpte
inte, att jag förklara för’n att modern var inte
vidare pålitlig. Hon kan väl inte ställa till rackartyg
på konfirmationsdagen heller, sa basen, men han
kände ju inte stycket, han. — Ja, sa jag, men en sån
dag arbetar jag inte under tolf kronor, sa jag, och
tolf kronor fick jag, å så reste jag upp på natten
till Stockholm och kom fram på morron klockan 7.
I detsamma kom Rosa in i rummet och hörde
de sista orden: kom hem klockan 7.
— Seså, kom in nu, om pappa ska, doktorn
har väl inte tid med era gamla dumma historier.
Janson gick mot dörren, men vände sig om mot
Helga med handen på dörrlåset.
— A när jag kom till mitt hem, sade han
salfvelsefullt, då fann jag, att Rosa tagit det första
steget på Lastens bana, vid sin egen mors hand.
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
