Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten minnesbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för något slags oärlighet kunde man inte misstänka honom.
Som tattare betraktad var han på det hela taget rätt hygglig.
Abraham Blenberg hade en halfbror, Johannes, som i
motsats till sin broder var föremål för allmänt hat och
afsky. Hans senaste bragd hade varit att locka till sig
Abrahams fästeqvinna, medan denne var på en hästbytarefärd
nedåt Skåne-, Då svor Abraham att ge honom en
minnes-. beta, och Johannes blef högligen förskräckt för den fruktade
efterräkningen. Han hade i några månader lyckats hålla
brodern från lifvet på sig, och när han begaf sig till Falkenbergs
hästmarknad, var det emedan han fått för sig att brodern befann
sig uppe i Smålandsbygderna, Abraham hade också varit der,
men hemligen begifvit sig nedåt Halland igen och ridit in till
Falkenberg, i hopp att der få svalka sin hämdtörst.
De båda bröderna hade sett hvarandra och Johannes
hade i förskräckelsen berusat sig värre än annars. Med ruset
återvände hans tillförsigt, och han skråflade vidt och bredt
om att hacka korf mat af Abraham. För att riktigt visa sitt
förakt för brodern pryglade han midt på torget upp dennes
förra fästeqvinna, som han i allmänhet lät umgälla den
förskräckelse han utstod för hennes skull.
Det led allt längre på eftermiddagen. Abraham
Blenberg hade icke lemnat sin post. Han visste, att han aldrig
skulle komma åt brodern i kretsen af de andra tattarne, men
han vår lika öfvertygad, att Johannes förr eller senare skulle
gå till krogen.
Ändtligen . . , der kom han! Och alldeles ensam!
Lyckan gynnade synbarligen Abraham.
Med ett tigersprång var han framme på ryggen af
brodern och vräkte omkull honom i dimman. Johannes låg
berusad och försvarslös i en stor smutspöl.
— Nu är du min gj-is! hväste Abraham, och med
blixtens hastighet stack han knifven gång på gång i bröstet och
sidorna på Johannes.
Denne vrålade som ett svin vid slagten, gaf slutligen
till ett illskri, och så var det tyst.
Men Abraham var redan fast. Det sista stynget hade
till och med kommit på sned, emedan hans arm gripits af en
bland de tillskyndande. Han gjorde intet motstånd, utan lät
med ett bistert leende taga sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
