Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografisk öfversigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jamas förborg med sina höga torn raserades efter freden i Kardis, så att
blott inre borgen qvarstod. Båda lågo på vägen till Ny en vid Ne vas utlopp
i Finska viken, en ort, der det nu varande Petersburg står, som i trots af
alla ansträngningar ej kom till någon större utveckling under den svenska
tiden. Vid Nevas utlopp ur Ladoga låg Nöteborg på en ö, omgifven af små
holmar, äfven detta ett ryskt fäste, resande sina nakna massiva murar ur den
vidsträckta vattenspegeln. Keksholms län och Ingermanland räknade inalles
7 större fästen och utmed en landgräns om 100 mil 9 gränsvakter.
Ingermanland hade en föga talrik befolkning — 1664 uppgick hela antalet
mantals-skrifna till 10 000 — spridd öfver en vidsträckt landyta uppfyld af skog,
träsk och vildmark.
Med undantag af Kurland och Polens andel af Livland hade Sverige
under sin spira återförenat den upplösta livländska ordensstaten, Estland genom
dess kapitulation vid statens upplösning, Livland och Ösel genom afträdelser
af Polen och Danmark. Med ett gemensamt namn kallades dessa provinser
stundom Livland, efter lmfvudlandet, tre fjerdedelar större äu Estland; men
hvaije landsdel hade haft sin särskilda utveckling och bibehöll spåren deraf i
egna lagar och författning. Den svenska styrelsen lät de gamla förhållandena
bestå, inrymmande åt dessa besittningar en vidsträckt sjelfstyrelse, som
ut-öfvades af ridderskapet på landtdagar och genom land trådsinrättningen, samt
af städerna genom råd och gillen; städernas styrelse liknade fullkomligt de
tyska fria städernas. Estland åtnjöt i följd af sin kapitulation de
vidsträcktaste friheterna. Här tillsattes alla embetsmäu af ridderskapet, utan att ens
generalguvernörens bekräftelse var af nöden. I Livland insattes de af
generalguvernören i kronans namn. Inom begge provinserna förde
generalguvernö-rerne styrelsen i förening med land trådskollegier — i Livland bestående af 12
medlemmar, sex för de estiska, sex för de lettiska kretsarna: Pernau och Dorpat,
Wenden och Riga. En gemensam öfverrätt inrättades genom hofrätten i Dorpat
1630, som 1701 flyttades till Riga. 1 kyrkligt afseende lydde Estland under
biskopen i Reval, Livland under superintendenten i Dorpat. Befolkningen
sönderföll i två skilda folkklasser, å ena sidan det herskande fria folket, städernas
och riddarslottens invånare, invandrad tysk adel och borgare, till större delen
stammande ifrån de westfaliska och nedersachsiska kretsarna, i följd af
handelsförbindelserna med Bremen och nordsjökustens städer, å andra sidan de
under-kufvade infödde, fordom fruktade som djerfva vikingar, nu suckande i
lifegen-skapens bojor under tyska herrar. Dessa infödde voro af två skilda stammar:
de finska esterne af två skilda munarter, livilka alltid varit det talrikaste
folket i landet, och de med dem närslägtade live me, samt de till den
litauiska folkgruppen hörande letterne. Esterne bebodde området från Finska
viken till en linie mellan Pejpus sydliga spets och Rigaviken samt öarna
Dagö och Ösel; liverne, ett nu i Livland utdödt folk, som en gång gifvit
det sitt namn, innehade den sandiga kusten mellan DUna och Salis; letterne,,
ett fredligt och arbetsamt folk på något högre kulturgrad än de andra, bebodde
hela södra Livland,, äfven den polska delen bortom floden Ewst och sjön Luban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
