Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolfs ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älsklingsförfattare. G ro tilis’ bok om folkrätten i krig och fred låg under
fälttågen jemte Bibeln, böckernas bok, den förnämsta grundvalen för hans
ungdoms undervisning, på bordet i hans tält. Den bildning, Gustaf Adolf
mottog under sina utvecklingsår, kan betecknas såsom en äkta protestantisk,
sådan den framgått ur reformationen och humanismen i förening. Bibelns
lärdomar utgjorde de fasta normerna, kring hvilka slöto sig exemplen ur
den klassiska fornåldern; bildniugsämnenas omfång var ringa i jemförelse
med vår tids, men hvad som brast i omfånget ersattes genom en viss enhet
och genom innehållets djup. Denna gammalprotestantiska bildnings bästa frukt
var den säkra moraliska hållningen, och Gustaf Adolf är för alla tider att
anse som en af dess vackraste representanter.
Man har ofta fäst sig vid den ovanliga språkkunskap som Gustaf Adolf
tidigt förvärfvat: vid tolf års ålder var han herre öfver latin, italienska,
franska, tyska och holländska, förstod spanska, engelska och skotska samt
hade någon kunskap i ryska och polska; senare gjorde han äfven
bekantskap med grekiska. Denna språkkunskap var dock mera glänsande än
grundlig; den hvilade, enligt ett senare yttrande af Johan Skytte, när han
gaf råd vid Karl X Gustafs uppfostran, helt och hållet på mekanisk öfning
utan grammatisk underbygnad. Anmärkningsvärdare är kanske, att Gustaf
Adolf uppväxt med tvenne modersmål, tyska jemte svenska; närmaste
omvårdnaden och uppsigten öfver honom utöfvades, såsom ofvan blifvit anmärkt,
från hans spädaste år af tyskar, och modern, sjelf tyska, synes med honom
ha begagnat sitt modersmål; ännu i senare år äro hans skriftliga meddelanden
med henne förda på tyska. Detta förklarar hans sällsynta herravälde öfver
detta språk, hvilket föranledt en nyare tysk historieskrifvare, Heinrich Röckert,
till den anmärkningen, att Gustaf Adolf så i tal som i skrift visar sig mera
nationelt tysk än Tysklands egna samtida furstar: i bredd med honom kunna
en Ferdinand II, en Maximilian af Baiern med sin romersk-italienska
bildning, hemtad i jesuiternes skolor, betraktas såsom »rått och otympligt
stammande främlingar». Det skulle blifva af vigt för den germaniska verlden, att
Gustaf Adolf genom hela sin utveckling redan från de tidigaste åren ej var
en främling i Tyskland, på samma gång som han framför allt var den
natio-nele svensken.
Men Gustaf Adolfs uppfostran var ej en ensidigt teoretisk; i allt skönjes
vid sidan af den omsorgsfulla teoretiska utbildningen en starkt utpräglad
praktisk syftning. Karl IX visste nogsamt draga försorg om, att hans son
ej bildades till lärd eller skald, om han ock kunde ha anlag åt båda hällen,
utan till Sveriges konung; han dref, såsom en senare vältalare uttrycker sig,
liksom örnen, ungen tidigt ur boet för att lära honom att flyga. Vid nio års
ålder infördes han redan i det offentliga lifvet. Från den tiden bi vistade
han öfverläggningarna i rådet; vid tretton års ålder erhöll han redan ofFentliga
uppdrag att uträtta, upptog klagomål, meddelade sig med främmande
sändebud; vid femton år begynte han utöfva styrelsen inom det honom förlänade
hertigdömet Vestmanland, och samma år, 1610, höll han å faderns vägnår sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
