Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf och rikets ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall såsom en upprors- och tvedrägtsstiftare tillbörligen straffad varda. All»
katoliker, svenske födda eller utländska, skola rymma riket inom tre månader
vid straff till lif och egendom. Den svenske katolik som derefter anträffas
skall straffas »såsom våra påbuds föraktare och som en förrädare, den der
hafver något emot närvarande regemente i sinnet». Lagens yttersta straff äro
således använda för att befästa renlärigheten. Ständerna funno stadgan blott
ej omfattande nog. Borgarne begärde att »de kalviner» skulle uttryckligen
nämnas vid sidan af jesuiter och papister. Likså yrkade presterne straff äfven
för öfvergång till kalvinismen, och adeln utan åtskilnad för alla »af villfarande
lärdom»; dock borde köpman och krigsman som var papist fördragas. Gustaf
Adolf sjelf har betraktat denna stadga som en undantagslag; derom vitnar
den punkt i den samma, som inskränker dess gällande kraft, till dess tvisten med
konung Sigismund och Polen kan blifva bilagd. Han blef med år och
erfarenhet en annan till religiösa åsigter, än han då var, och åtskilligt från
hans senare lefnad, särskildt från fälttåget i södra Tyskland, gifver rätt till det
antagande, att liksom han friat sig sjelf från bekännelsehatet, han också skulle
hafva friat landets lagar från denna fläck på århundradets religiösa bildning*
hvilken här skulle komma att dröja qvar längre än annorstädes.
Vid denna riksdag (1617) blef riksdagsordningen antagen, den
omarbetade handelsordningen gillad och skjutsfärdsordningen förnyad.
Här beviljades formligen landtågsgärdens utgående af liela riket.
Konungens kröning beramades också här. Ständerna hade anhållit derom; de såga
deri en högtidlig insaga mot de katolska tronkrafven, som borde göra ett
slut på alla stämplingar mot sakernas nya ordning.
Kröningen, alltid betraktad som en handling af vigt, var det här ännu
mera äu annars, då den gälde en konung, som ännu inom en stor del af
Europa ansågs som troninkräktare. I det tal, Gustaf Adolf höll på riksdagen
i Stockholm den 27 augusti 1617 om de orsaker, som förmått honom antaga
regeringsbördan, framhäfver han också denna synpunkt: han vill med sin kröning
låta verlden se, att han ej är en tron inkräktare, som med våld trugat sig till
en krona. »Ty hvem var jag, säger han, då jag till regementet kom, att jag
någon skulle kunna tvinga? Var jag icke en yngling om sjutton år? Hvad makt
hafver jag brukat till sådant tvång? Sannerligen jag har aldrig, näst Gud*
litat till någon annan makt än den, som af svenska mäns trohet kommer*
har ock näst Gud den allra liögstes nåd förtrott mig och de mina allenast
uti samma trohet och försvar.» Detta berömda tal, kanske det skönaste
Gustaf Adolf hållit, är ett förhärligande af kärleken till fosterlandet, den
bevekelsegrund, som han stälde främst för sitt görande och låtande.
Kröningen firades den 12 oktober 1617 i Upsala, dit riksdagen efter
de vigtigaste ärendenas afgörande blifvit förflyttad. Den var ej blott en religiös
handling, utan såsom alltid i dessa tider en hela folkets fest, hvartill
omkostnaderna bestredos genom den särskildt utskrifna kröningsgärden. Beledsagad
af det kungliga huse^ af hofvet och ständerna, hade konungen i början af
oktober lemnat hufvudstaden, helsad vid atfärden med sång och musik från en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
