Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Det tretioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böljan lika som öfvergå till den gamla kyrkan. Hon framgick ur
kyrkomötet i Trento renad från många villfarelser och missbruk, fast enad inom sig
till lära och författning. Protestantismen syntes henne blott som en af de
stismer, hon förut varit i stånd att utrota. Alla de mäktiga krafter,
andliga och materiela, som stodo henne till buds, riktades mot detta mål. Ignacio
de Loyola, den katolska reaktionens representative man, utsände sin nystiftade
orden, jesuiterne, de andliga ledarne för troshären i det korståg, som nu från
Roma predikades mot kättarne. Målet var öfver allt återställandet af den
gamla, den allena saliggörande kyrkan.
Den motståndare, som den katolska reaktionen träffade i Tyskland, var
då ej mera protestantismen i de första reformatorernes hänförda tidsålder.^
Förbi voro den ljungande Luthers, den milde Melanchtons, den skarpe
Cal-vins tider; på dem hade följt de ofruktbara lärostridernas, den dogmatiska
spetsfundighetens tid, alldeles som en gång byzantinernes följt på den
apostoliska åldern. Emot den slutna katolska enheten stodo protestanterne splittrade
i två sins emellan fiendtliga kyrkor, lika hätska mot hvarandra som mot den
gemensamme katolske motståndaren. Det hade gått, som det vanligen plägar
gå i de stora kriserna, när motsatsernas skärpa växer till det yttersta:
melhin-partiet — lutheranerne — hade förlorat område och det radikala partiet —
de reformerte — i samma mån tillvuxit i styrka. Det sydliga och vestliga
Tyskland, med Pfalz i spetsen, stödjande sig på förbindelser med den
reformerta kyrkan i grannländerna Frankrike, Holland och England, följde nur
från böljan af sjuttonde århundradet, nästan uteslutande Calvin; norra Tyskland
med Sachsen i spetsen blickade mot trosförvandterne i den skandinaviska
norden och följde Luther. En samverkan mellan dessa båda delar af ett
gemensamt parti var omöjlig; begge sågo blott hvad som skilde, ej hvad som
förenade. Sektandan hade blifvit på en gång religiös och politisk.
Sådan var ställningen, sådana de kämpande, när den stora afgörande
striden nalkades: på ena sidan den slutna enhetens styrka, på den andra
splittringens svaghet.
I södra Tyskland yppa sig redan med det sjuttonde århundradets ingång
de första tecknen till den annalkande stormen. De begge religiösa partier
som splittrade riket sammansluta sig här till fasta politiska förbund. De
väpna sig. Det ena af dessa förbund är den evangeliska unionen, det
andra den katolska ligan.
Unionen framträdde först (1608). Anledning dertill gaf
våldshandlingen mot den protestantiska staden Donauwörth. Denna fria riksstad, af stor
betydelse såsom ett af de vigtigaste donaupassen, hade efter förutgången
dom af det katolska rikshofrådet med stormande hand blifvit eröfrad af
ledaren för södra Tysklands katoliker, hertig Maximilian af Baiern, och införlifvad i
hans land. Dess våldsamma katolisering hade följt derpå. Då förenade sig
södra Tysklands protestanter under ledning af det reformerta Pfalz till skydd
mot vidare kränkningar af riksförfattningen och till sjeifförevar. Svaret följde
omedelbart: det var den katolska ligan (1609) under ledning af Baiern. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
