Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Tyska kriget 1632—1636. — Slaget vid Nördlingen och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kommande olyckor, emedan den var falsk, emedan den saknade tillbörligt
materielt underlag.
Det var under syselsåttningen med det uppdrag, han af konungen
er-liiillit, att till Ulm samla ett möte af de protestantiska ständerna i sydvestre
Tyskland, som rikskansleren mottog den förkrossande underrättelsen om sin
herres död. Hans närmaste uppgift blef att söka förebygga den splittring,
som nu hotade inträda i de evangeliskes led, på samma tid som kejsaren
fattade nytt mod och fördubblade sina ansträngningar. I synnerhet
försvårades verket geuom Sachsens och Brandenburgs vacklande hållning.
Såsom det mäktigaste protestantiska riksståndet kunde Johann Georg ej
undertrycka sin afund mot Sverige, som hittills haft högsta ledningen af kriget.
Kurfursten af Brandeuburg åter befarade, att svenska kronan som
krigsersiitt-ning önskade Pommern, hvarpå han hade arfsanspråk; men då han denna tid
ännu hoppades på
det föreslagna
giftermålet mellan
hans son och
Kristina, iakttog han eu
forsigtig,
afvaktan-de ställning.
Oxen-stjerna reste sjelf i
slutet af år 1632 till
Dresden och derpå
till Berlin för att
öf-vertyga de
bådahof-ven om
nödvändigheten af ett kraftigt
uppträdande för den
gemensamma saken. På båda ställena uppträdde han med furstlig ståt1 och blef på
ett förekommande sätt mottagen; men han kunde med sina väl betänkta förslag
intet af vigt uträtta i följd af kurfurstarnes nu framträdaude äregiriga
förhoppningar. Man afspisar honom med löften, och i bref till rådet klagar han högt
öfver deras, särskildt det sachsiska hofvets, långsamhet och undflykter.
I södra Tyskland, der faran för kejsarens öfvermakt var mera
hotande, lyckades Oxenstjerna bättre. I Heilbronn, dit han i följd af
krigshärarnas närhet sammankallat det möte, som varit ämnadt att hållas i
Ulm, samlades i midten af mars 1633 ombud från omkring sextio af sydvestre
Tysklands ständer. Rikskansleren öppnade den lysande församlingen och
fram-stälde svenska krönans förslag. En månad förnöttes under tvister, som satte
Oxenstjernas tålamod på hårda prof; man ville klafbinda hans makt som det
föreslagna förbundets högste styresman, man tvekade att öppet förklara kejsaren
krig och prutade starkt på de fordrade bidragen till krigets förande.** Dertill
1 På resan (ill Dresden hade han 243 personer i sitt följe och bestalde qvarter for 368
hästar.
164. Riksdaler, slagen i Tyskland omkring 1633, till minne af
Axel Oxenstjerna.
»Den högst berömtle herren, herr Axel Oxenstjerna, friherre till Kimito,
herre till Fibolm [och] Tidön, riddare, Sveriges rikes kansler, legat i
Tyskland, det evangeliska förbundets högstfe direktor, -r Med
gudomlig styrka krönt segrar lejonet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
