Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Kristinas senare regeringsår och tronafsägelse (1654)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Brahes forsorg, den tid lian var generalguvernör i n’amda laud, blef
Arnold Johan frigifven. Han återvände då till Sverige, utnämdes till
rikshistorio-graf, hugnades med adelskap och fick i uppdrag att fortsätta det stora
historiska verk fadern börjat. Hans son, den unge Arnold, hade under den tid,
lian varit kammarsven först hos Karl Gustaf och sedan hos dennes yngre
broder, hertig Adolf Johan, fattat en varm tillgifvenhet för det pfalziska huset.
Han slöt sig nu till det missnöjda partiet och sammanskref en smädeskrift
på vers, der tillståndet inom landet i de svartaste färger utmålades,
drottningen och adeln, som vållat det. häftigt anföllos, på samma gång Karl Gustaf
i oförtäckta ordalag uppmanades att ställa sig i spetsen for ett uppror, som
skulle utbryta till hans förmån, blott hau visade sig. I november månad 1651
Eller kort efter det utskottsmöte i Stockholm, der drottningen velat afsiiga
sig regeringen, men genom rådets och ständernas samfälda böner afhullit*
derifrån, öfverlemnades denna skrift till arfprinseu, som då uppehöll sig på
•Öland, hvilket lian nyss förut fått i förläuing. Han skickade den till Magnus ,
•Gabriel de la Gardie och biskop Johaunes Mattbiæ för att frambäras till
drottningen. Men som härmed dröjde, hade Kristina redan på annan väg fatt
kunskap* om saken, innan skriften öfverlemnades. Hon ville i förstone låta
händelserna utveckla sig sjelfva för att se, hvad Karl Gustaf skulle göra och
hvad utgång saken skulle taga. Öfverståthållaren i Stockholm Herman Fle- 1
ming öfvertalade henne dock att afstå från detta förslag, skriften anlände
från prinsen, öfver hvars uppförande drottningen betygade sitt välbehag,
och i stället greps der i med hårdhandskarna. Smädeskrifvaren hade enda>t
oskickligt dolt sitt namn och upptäcktes snart. Messenierne, fader och son.
stäldes inför rätta, dömdes efter en kort process till döden # och afrättades
efter endast ett par dagars beredelsetid. Fadern, som påstod sig vara och
sannolikt äfven var oskyldig i sonens förseelse, hade blifvit varnad, men gjorde
fiig säker och fick dela sin sons hårda öde. Åtskilliga, som man visste hora
till de missnöjde, blefvo anklagade för delaktighet: Terserus, Nils Nilsson.
Nils Skunk och äfven Beugt Skytte, en son af Johan, som ansågs vara
anhängare af frisinnade åsigter. Då ingenting mot dem kunde förebringas,
frikändes de, och utan tvifvel saknades medbrottsliugar. Försöket var
hufvud-löst, endast en obetänksamhet. Det var dock ett tidens tecken, och
Messe-nierne föllo offer för en rörelse, som visserligen ej utbrutit, men som lätt
a
kunnat utbryta. Det grymma straffet och den brådstörtade behandlingen ]
af målet — man försökte äfven aflocka den äldre Messenius bekännelser ge- ;
nom hotelse med tortyr — sätta en mörk fläck på drottningens och hennes
rådgifvares miune. Kristina ångrade också snart sitt stränga förfarande; hon
hade endast hastigt velat nedtysta hela saken och förebygga alla vidare
upptäckter. Ty förföljelselusta hörde ej till hennes fel; tvärt om befalde hon.
att handlingarna i målet skulle brännas för att ej kunna ge anledning till
ytterligare undersökningar. .
Var afsigten med det våldsamma uppträdandet i denna sak att qväfva j
alla vidare yttringar af det missnöje, som jäste i landet, så hade man otvif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
