Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARL XII (1697—1718) - Myndighetsförklaringen. — Fredsåren 1697—1700
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hvilken Karl XI längre fram meddelade noggranna och kloka föreskrifter.
Karl XII:s förste lärare var upsalaprofessom Andreas Norcopensis, adlad
Nordenhjelm, en ärans man, som hade stora undervisningsgåfvor och väl förstod att
fängsla sia unge lärjunges intresse och vinna hans förtroende. Såsom
prinsens guvernörer tjenstgjorde från och med 1689 först grefve Erik Lindsköld och
sedan grefve Nils Gyldenstolpe. Bland hans lärare må för öfrigt nämnas
kanslirådet Tomas Polus och generalqvartermästaren Karl Magnus Stuart.
Den senare meddelade honom undervisning i krigskonst och matematik, för
hvilka ämnen Karl på grund af bestämda anlag visade den största ifvern och
i hvilka han också gjorde de största framstegen. Frukten af Karl XII:s
studier blef emellertid icke något större mått af lärdom, men han förvärfvade
sig en ganska god allmän bildning, hvars värde man ej eger rätt att
ifrågasätta endast af det skäl, att han
sedermera under fältlifvets buller
visade sig i sina bref allt för mycket
vårdslösa sitt modersmål. Utan
tvif-vel hade hans bildning blifvit
grundligare, om Ulrika Eleonora ännu
några år fått lefva och på sonen
kunnat öfva sitt i allt välgörande
inflytande. Hon skulle säkert hafva
hållit honom mera fäst vid det
andliga arbetet. Efter drottningens död
rycktes den unge prinsen allt oftare
derifrån och togs af fadern med på
hans ridter, krigsöfningar och
jagtpartier. I dessa färder fann Karl
redan tidigt sitt största nöje och lade
vid dem i dagen det öfverdådiga,
djerfva mod, som sedan blef det
kanske mest framträdande draget i hans
personlighet.
På grund af Karl XI:s testamente,
som 1693 års ständer hade lofvat att »obrottsligen hålla», öfvergick ärendenas
ledning efter konungens död till en förmyndarregering, bestående af
enke-drottning Hedvig Eleonora och fem kungliga råd. Genom en särskild
förordning, daterad dagen efter testamentet, hade Karl XI utsett de personer,
som jemte drottningen skulle ingå i denna förmyndarregering, och hade
tillika åt dem uppdragit den högsta värden af de olika förvaltningsgrenarna.
At Bengt Oxenstjema, den nya styrelsens främste man, anförtroddes uppsigten
öfver kansliet, åt Kristofer Gyllenstjema öfver krigskollegiet, åt Fabian Vrede
öfver amiralitetet, åt Nils Gyldenstolpe öfver justitien och hofrättema samt åt
Lars Vallenstedt öfver kammarkollegiet. Egendomligt nog hade alla dessa
herrar, med undantag af Oxenstjema, erhållit den högsta ledningen »af ärenden,
Sttriges historia. IV. 84
394. Konung Karl XII
(1G82—1718).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
