Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kettil Okristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej. Hedendomen var icke förstörd genom
dopet; den hade slagit för djupa rötter, som
sträckte sig genom århundraden; och i icke
så aflägsna bygder inom landet skall den, som
dertill vill märka, se huru skott ifrän den gamla
roten ännu i dag sticka fram i en eller annan
vidskepelse.
Emellan Rolf och Hildur rådde ett ömt
förhållande; de hade redan frän första ögonblicket
behagat hyarandra. Kärleken hade tändt den
hedna flickans hjerta till en innerlig längtan
att renas och förädlas i det herrliga ljuset, som
hon säg stråla i Christi lära, i denna lära som
Rolf bekände. En gång i don sena qvällen, då
månen strödde sitt silfver öfver nejden, då allt
var så tyst och stilla, då naturen liksom
hvilade i en aningsfull bidan, hade Hildur gått ut
i apelgården, ibland de fruktträd och blommor
som omgåfvo frustugan; der satte hon sig på
en gräsbänk och försjönk i vemodiga tankar.
Det trädde till henne dunkla minnen af en länge
förgäten himmel, hvilken hon såsom barn trott
sig ega "i sina drömmar, om hvilken hon äfven
sedan hört kristna bekännare tala, och aningar
föddes att denna himmel icke var en dröm
allenast, utan verkligen fanns på andra sidan af
det mörker som omhvärfde henne. Hon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
